Tanker på vandring fra noe, men til hva? Det er en dagligdags ting for meg. Slik vil jeg tro det er noe alle som på en eller annen måte er blitt forlatt har det. Det være seg kjæresten stakk av, partneren din døde eller som meg. På et vis er Eli i en tilstand av levende død. Levende i så måte at hun prater, beveger seg og tenker. Død i så måte at ingenting av slik hun var før finnes der mer.
Tenk deg en skoeske. Du åpner den og finner et eple mens du forventer et par sko. Slik er det at jeg ser henne og forventer at det er henne. Det er det ikke. Hun som før aldri kommenterte andre gjør det hele tiden, ofte stygge ting. Hun som før aldri løftet blikket hilser og vinker til alle. Sier hei til mennesker hun ikke vet hvem er. Det er jo et gode da.
Det verste slik det er nå er jo at det er vanskelig å planlegge noe. Jeg har lyst til å være så mye sammen med Eli som mulig. Umulig å si hvordan hun er om 1 år. Så er det Vamp da som har blitt en gammel hund på snart 13. Han har blitt min trøst så han gjør jeg ingenting uten. Det må bare vente til han er borte. Ny hund blir det ikke for det kan fort overleve meg.
Da må det jo bli slik, dagene går her heime. Skrittene blir de samme, bilturene blir de samme.Det er en fase i livet man bare må gå igjennom. Men tapper for energi det gjør den. Det blir dårligere med alt.
Melissa Horn har en sang med tittel » Hur ska det gå? » jeg har sakset litt fra den.
Såna som vi med lyckan mitt i sorgen
Vi ställer frågor jag är trött på mina svar
Men du finns i mina drömmar när jag sover
Jag vill förändra nån av oss men jag vet inte hur man gör
Jag andas in och det känns som första gången
Du håller om mig och jag vågar hålla kvar
Min sol har landat i mitt knä och gått sönder
Våra rader trillar ut och ligger kvar
Det finns en fara i att aldrig hitta vägen och det finns nått vackert att vandra den ändå
På et vis så finnes det en trøst i disse ordene og jeg håper det kan hjelpe deg også.